amsa

Igår begravde vi farfar. Det var en jättefin begravning i kapellet med många nära och kära. Det kändes helt ofattbart när prästen sa att nu har vi överlämnat Bo till Gud igen. Som att han inte fanns där i kistan längre. Det västa var att lämna rosen på kistan och säga ett par sista ord. Jag sa mina riktiga sista ord timmarna innan han dog. När han hörde mig. Att jag älskar honom och är tacksam för allt visste det han redan.
Efter begravning åt vi begravningslunch och farfars bror höll ett så fint tal. Det var obehagligt att kolla på honom, dem var så fruktansvärt lika. 
Nu är allt över. Alla förberedelser och begravningen. Farfar ligger nu i minneslunden.