FANNY
Fanny, vi skrattar och hånar bloggare som skriver små hälsningar till sina läsare. Här kommer min första, och sista. Den är till dig.
Jag får som en panikkänsla när jag tänker på att du åker om två och en halv vecka sedan är borta i mer än ett år. Det kommer bli jobbigt. Inte bara lite tråkigt utan verkligen jobbigt! Du är en vän som inte går att byta ut. Aldrig. Det finns ingen som jag känner står mig så nära, som är som jag. Jag tycker att vi är så lika. Jag är tacksam för allt som du har gjort för mig. Utan dig hade jag inte varit den jag är idag. Du har varit så jävlig när du har pressat mig att göra allt som menat att jag kan. Och jag kunde. I och med att jag fick chansen att lära känna dig lärde jag också känna mig själv. Du ser sidor av allt och du är ärlig. Du tycker inte om min jenasväst, du säger det till mig men jag älskar den. Den sidan av dig älskar jag. Du vet att jag kommer tacka nej till min plats på Kriminologiutbildningen i Malmö imorgon, du har hjälpt mig dit och ändå kan du säga att jag gör rätt som tackar nej. Just nu i alla fall. Du säger också att jag kommer få chansen att stå här igen. Jag tror dig.
Du är värd allt min Fanny. Jag älskar dig.
