LYCKA?
Att ta alla tillfällen i akt. Jag minns en person som alltid gjorde det. Vartenda tillfälle att skratta åt någon eller göra någon till åtlöje. Av vilken anledning? Mår man själv bättre av att bara kunna glädjas då det går dåligt för någon annan?
Det kunde handla om små små saker som en händelse där någon hamnade i underläge, gjorde bort sig eller på något annat sätt hade ett bad moment. Dessa små små saker blåstes upp och berättades högljut inför alla vare sig dem brydde sig eller inte. Jag har tänkt på det här, men kan inte förstå nöjet med någon annans misslyckande. Jag kan själv minnas hur det känns när någon man verkligen tycker illa om misslyckas. Det känns bra! Men, tycker man inte om någon är det oftast av en anledning och för att få vatten på sin kvarn gottar man sig gärna i personens misslyckanden. Det är egentligen inte rätt men när det gäller denna person handlar det inte ens om ovänner. Det är ren och skär taskighet! Taskighet som gör att personen själv mår bättre… underligt nog finns det sådana personer.
Jag har inga sådana i mitt liv. Det älskar jag. De finns få personer jag kan säga att jag verkligen inte tycker om men det få som finns bryr jag mig inte om. Jag bråkar inte, jag lägger bara inte ner någon tid på dem. Sådan är jag. Jag hatar att bråka, jag hatar att ens visa ogillade mot person. Det känns meningslöst. Man får inte ut någonting av det.
Mina vänner är vänner, så som vänner ska vara! Sådana som glädjas med en. Som skrattar med en! Vänner jag tycker väldigt mycket om.
En äkta vän
